Madeleine Hult

När texten går mot sitt slut glider en klump igenom
hela kroppen och man fråga själv varför skrev du så?
eller vad i helvete menade du med det ? När man har
läst klart och man tänker tillbaka på textens innehåll
är det som att man får ett slag rakt på bröstet,
och man tappar andan för någon sekund man skakar.
Man tror man är rädd, men man är bara ledsen.
För att man inser att man är en av huvudrollerna
i texten. Du hör någon talar till dig. En röst som
kommer närmre. Förhelvete ryck upp dig.
Du reagerar inte så rösten upprepar,
Förhelvete ryck upp dig. Du tittar ner på
pappret igen. Det är tomt, Vart är texten du skrev?

Jag inser att jag har läst texten du aldrig skrev.